Förväntningar på

Hej! Förutfattade meningar och förväntningar från omgivningen när en rullstolsburen personen kommer tillsammans med en icke rullstolsburen. kungahuset

När jag och Kristoffer är ute i affärer, på bio eller på restaurang så blir jag ofta uppfattad som att jag är hans assistent. Istället för hans fru. I omgivningens förväntningar eller fördomar om hur ett förhållande “skall” se ut skiljer jag och Kristoffer tydligen oss från andra. Det skall tydligen inte vara så att en icke rullstolsburen personen skall vara tillsammans med en rullstolsburen. I sådana lägen är det automatiskt hens assistent eller något liknande. Jag vet inte om ni som är anhöriga och inte assistent känner ingen er i detta?

Exempel från vår vardag

Här kommer ett exempel på hur det kan vara för oss när vi rör oss ute i samhället. Jag och Kristoffer har hittat en film som vi ville se på bio. Vid detta specifika tillfälle så var det filmen om Elton John, Rocketman. Vi brukar åka till Bromölla när vi vill gå på bion för att det är lättare för Kristoffer att komma in på salongen. Just denna gång så satt där ett annat sällskap några säten bort när vi kom.

Innan filmen startade så började vi småprata med sällskapet som satt vid sidan om oss. Mannen bredvid  (som inte var rullstolsburen) frågade oss efter en stund från vilket boende vi kom. Jag tittade häpet på Kristoffer och sedan på mannen som frågade oss detta.

Jag svarar efter en stund att “Vi är gifta” och kommer hemifrån vårt hus. Mannen tittar på oss med stora ögon och som om vi kom från en annan planet. Han skyndar sig sedan att säga något om filmen vi skall se. Detta är bara ett exempel på hur jag och Kristoffer uppfattas av omgivningen. Hur jag tas för att vara assistent och inte fru till Kristoffer.

Förväntningar på
När jag och Kristoffer är och ser på Metallica i Göteborg, på Ullevi. I bakgrunder är andra förväntansfulla människor som också skall gå på konserten.

Ett annat exempel från Emporia

Ett annat exempel handlar om ett besök på Emporia i Malmö. Vi hade tagit semester och var och såg Melodifestivalen i Malmö. Våra förväntningar var stora eftersom vi älskar Melodifestivalen. Dagen efter Mellon så gick vi in på Emporia för att fördriva tiden tills vårt tåg skulle gå hemåt. Detta var en perfekt avslutning på vår minisemester. När vi gick runt där hittade Kristoffer i ett skyltfönster en skjorta som han tyckte om. Vi bestämmer oss för att gå in i affären och expediten går genast fram till mig (trots att det var en butik för men) och säger;

“Kan jag hjälpa er med något” Jag svara att Kristoffer vill kolla på några skjortor. Han frågar mig “Vilken skjorta han vill titta på” och jag svara expediten att det kan han fråga Kristoffer själv om.

Han sväljer hårt och ler sedan och vänder sig mot Kristoffer. De börjar att diskutera skjortor och storlekar. Kristoffer hittar sin skjorta och är supernöjd med den. Detta är ytterligare ett exempel på där expediten hade förväntningar/förutfattad mening om att jag är Kristoffer assistent och att han inte själv kan föra sin talan.

Vad vill jag egentligen säga om detta med förväntningar/förutfattade meningar

Som tidigare nämnt så är förväntningarna på mig som anhörig till en som är rullstolsburen att Kristoffer kommer med sin assistent. Är det verkligen så det ser ut att så fort en rullstolsburen person kommer i sällskap med en icke rullstolsburen så tas den stående automatisk som assistent?! Det kan ju faktiskt vara så att hen kommer med sin partner, en godvän eller anhörig.

Jag kände att jag ville ta upp detta ämne då det hänt oss så pass många gånger nu att det börjar bli störande. Har ni liknande erfarenheter?

Kram

Lämna ett svar

Till startsidan