Hej!

Jag har genom åren fått många brev som handlar om detta med bemötande och varför det fortfarande, 2017, är så att till exempel expediten i affären ofta pratar över huvudet på den som sitter i en rullstol eller vänder sig till den gående bredvid om det finns någon sådan med. Jag bestämde mig för att ta upp detta ämne på nytt då jag härom dagen läste en artikel om Tommy Lundström som blev rullstolsburen när han var 24 år. Du kan läsa hans historia här.

Vad är detta, varför är det så här? Jag förstår det inte!

Ännu ett exempel på samma tema inträffade när jag och Kristoffer var i Malmö på en weekendresa. Eftersom vi gillar att shoppa båda två så bestämde vi oss för att besöka varuhuset Emporia. Inne i varuhuset hittade vi en butik som sålde skjortor och vi gick in. Väl inne i butiken började vi småprata med honom som stod i affären medan vi tittade runt. Efter en stunds letande i butiken hittade Kristoffer en skjorta som han gillade och ville prova och när vi då gjorde expediten uppmärksam på detta så började han genast att fråga mig om vilken typ av skjorta och i vilken storlek Kristoffer ville ha.
Då sa jag att det kan du fråga honom om, han är ju här?! Då flackade han lite med blicken och mumlade något och vände sig sedan till Kristoffer. De provade olika skjortor tills han (Kristoffer) hittade en som han ville ha och som passade.

Jag kan inte riktigt släppa detta och funderar mycket på hur det kommer sig att sånt här sker hela tiden. Handlar det om rädsla eller att man inte vet hur man ska bete sig när man träffar någon som sitter i rullstol? Det kan säkert vara skrämmande för många att träffa nya människor och det är väl en sak, men då kanske man inte skall stå som expedit i en affär utan välja ett annat yrke? Eller är det rullstolen som är det som skrämmer? Är verkligen människor som sitter ner, eller har något annat funktionshinder för den delen, så skrämmande att man inte ens vågar möta deras blick eller tilltala dem?

Om vi då skall återvända till det som ju är mitt huvudsakliga ämne här på bloggen, om kläder anpassade för personer som sitter i rullstol, så tror jag att en av de största anledningarna till att det finns så oerhört dåligt utbud av detta just beror på att är något som är främmande/skrämmande för så många.

Vad tror du?

Eller så är det helt enkelt så att det inte finns tillräckligt många som är rullstolsburna, vilket jag inte köper! Om ni har läst mitt tidigare inlägg så är det just nu 1/6 av befolkningen i EU som är rullstolsburna och det blir allt fler beroende på att allt fler lever allt längre.

Vi måste enligt mig få till en större och bredare debatt och samhällsdiskussion kring detta ämne om hur ska vi bemöta varandra. För mig handlar det om respekt för alla människor och i slutänden om vilket samhälle vi vill ha och vilket samhälle vi vill att våra barn skall växa upp i.

När det gäller ämnet bemötande så tror jag att en bra start kunde vara att utbilda butikspersonal (och här menar jag allt från butiksbiträde till chefer) i detta ämne. Då kan de möta kunder på ett mer professionellt sätt.

Om du har synpunkter på det jag skrivit eller vill dela med dig av din historia så får du gärna höra av dig till mig på adressen mikaela@wheelwear.se.

Kram