Hej!
När det gäller den enkätundersökning som jag gjorde för några veckor sedan så har jag nu sammanställt resultatet och påbörjat arbetet med att kontakta ett stort antal butiker för att presentera mitt resultat. Det har visat sig vara betydligt svårare än jag trodde att få kontakt med rätt personer i de olika företag/butikskedjor jag kontaktat, men jag ger absolut inte upp utan återkommer senare med de svar och reaktioner som jag får från de butiker jag nu håller på att kontakta.
Under tiden jag arbetar med att kontakta de olika butikerna så kommer här ett inlägg om en intressant artikel om modeforskning som Mood Stockholm har gjort. De har intervjuat Emma Lindblad som är modeforskare. En väldigt intressant sak om modeindustrin, som jag inte kände till utan fick till mig i artikeln, är att den är största industrin när det gäller både kultur – och ekonomisektorn. Modeindustrin omsätter 264* miljarder kronor bara i Sverige varje år. Nu under de senaste åren har man kommit fram till att vi inte kan konsumera som vi har gjort tidigare, vilket ställer modeindustrin inför stora utmaningar. Modekedjorna behöver tänka om när de gäller att ta in ”nya” kläder varje vecka, behövs det verkligen nytt precis hela tiden, vad tycker du?
De kläder vi väljer att bära visar inte bara vår identitet utan även de normer vi önskar leva efter. Men vad händer då med ens identitet om man är rullstolsburen och exkluderas från möjligheten att gå in i en vanlig butik som vem som helst och handla sina kläder?
Det lite sorliga i hela den här situation som är idag är att butikerna tjänar så pass mycket pengar på alla ”icke rullstolsburna” kunder så de behöver helt enkelt inte bekymra sig så hemskt mycket om de förlorar en och annan rullstolsburen kund för de har kunder så att det räcker ändå. Denna tanke stör mig något hejdlöst och jag kan inte låta bli att tänka att varför skall denna grupp av människor, människor i rullstol alltså, inte få chansen att känna den känsla av tillhörighet som det faktiskt kan innebära att få ha likadana eller liknande kläder som sina icke rullstolsburna medmänniskor.
Vi människor bryr oss olika mycket om hur vi klär oss men eftersom utbudet i de affärer som finns ser ut som det gör så tvingas vi att göra vissa val när vi köper kläder och är det då så att man är rullstolsburen begränsas ens valmöjligheter till ett absolut minimum och i de allra flesta fall så hittar man inte det man egentligen sökte. Som jag skrivit tidigare så signalerar vi människor väldigt mycket med våra kläder, men om man då på grund av butikernas brist på anpassade kläder inte kan få ha de kläder man vill, vad händer då med de signaler som sänds ut? Personer som sitter i rullstol tvingas helt enkelt att göra val som de kanske egentligen inte vill, men mer eller mindre tvingas till på grund av det bristfälliga utbudet när det gäller anpassade kläder ute i de olika butikerna.
Klädindustrin är i ständig förändring och jag hoppas att man inom en snar framtid får upp ögonen även för den målgrupp som behöver mer anpassade kläder på grund av att man sitter i rullstol.
Jag vill mer än gärna höra dina tankar och funderingar kring detta ämne så kontakta mig gärna på mikaela@wheelwear.se
*Källa Swedish Fashion Council
Vill du läsa artikeln så hittar du den här.
Kram